mysteriousreality

When words dont come so easy to say
You just leave me feeling, come what may
Though i want things coming from your way. 
I say to you, you bore me all the time
When you seem to hold back all in you,
All that you want to let me know.

Ibland vill man bara smälla igen dörren. Den där jobbiga hopplösa dörren, som aldrig går att stänga. Skrika på varelsen i rummet att det har nått sitt slut. Det som ansågs oändligt har äntligen nått sitt slut. Men ofta har man inte tillräckligt med kraft, det går bara inte. Viljan finns där, men styrkan lyser med sin frånvaro.
Tanken slår mig konstant nu för tiden. Jag undrar hur det skulle kännas att verkligen finna styrkan och ta tag i handtaget. Skulle jag ha dig gett dig en sista blick, eller skulle jag bara ha stigit ut och smällt dörren i ansiktet? Jo jag undrar det faktiskt.

Ohh.. inte igen tänker jag. Vi hade precis tagit oss igenom en dal och var på väg uppåt. Så kommer det en till dal. Jag mår illa, behöver lite balans. Finns det ingen nödbroms nånstans? Jag hittar ingen, så ska man skrika eller bara vifta med händerna i luften den här gången? Känner hur vinden blåser igenom håret och ansiktet dras bakåt. Samma äckliga känsla uppstår i magen.

Ibland inser man det inte. Att man åker i en berg- och dalbana och att turen kommer fortgå tills man bestämmer sig för att stiga av. Man kan känna den vidriga känslan upp till 653 ggr innan man inser. Det slår en då att det kanske är dags att stiga av.

Vänner, vänner. Vilka är dom? Själva begreppet känns lite oklart ibland. Man vet inte riktigt vem man ska klistra fast etiketten på och vems etikett man måste slita bort.

Ofta sägs det att en vän ska ställa upp i vått och torrt. Om det är helt realistiskt vet jag däremot inte. Vad innebär vått och torrt äns?

Ibland har de sina egna problem, som man inte känner till. Även om det är en princip att man ska kunna berätta allt för sina vänner, så finns det faktiskt de saker som man vill behålla för sig själv.

När man då inte vet allt har man heller ingen förståelse för deras handlingar, som vid tillfällen kan anses ”själviska”. Man förväntar sig att de ska ställa upp och tar åt sig när dom inte gör det.

Sedan finns det de ”vänner” som man bara vet har gjort bort sig. Det handlar inte om en engångs-misunderstanding, utan flertal besvikelser. Ett mönster som konstant har upprepat sig, med besvikelser som följd.

Det är då man vet att man måste slita bort etiketten.