mysteriousreality

Jag var nyfiken. Nyfiken på det okända, nyfiken på dig. Med en ängslan i kroppen och ett behov av att glömma det förflutna, tog jag steget in. Steget innanför din dörr och kände hur dörren small bakom mig.

Där stod jag ensam innanför din värld. En värld full av smuts, som blivit övermålat med världens gladaste färger. Allt för att distrahera från verkligheten, den under ytan.

Men funktionen fungerade inte på mig. Jag slickade på fingret och kletade ut lite av färgen. Lite i taget uppenbarade det sig. Smutset under ytan.

Jag kände en annan sorts ängslan. Varför steg jag in? Var är mina skor? I jakten på dem hittade jag andra skor. Vackra klackar i flera olika hörn. Spår av vilsna själar som en gång tagit samma steg in, innanför din dörr.



Mig lurar du inte.