Never really enjoyed your rollercoaster

Ohh.. inte igen tänker jag. Vi hade precis tagit oss igenom en dal och var på väg uppåt. Så kommer det en till dal. Jag mår illa, behöver lite balans. Finns det ingen nödbroms nånstans? Jag hittar ingen, så ska man skrika eller bara vifta med händerna i luften den här gången? Känner hur vinden blåser igenom håret och ansiktet dras bakåt. Samma äckliga känsla uppstår i magen.

Ibland inser man det inte. Att man åker i en berg- och dalbana och att turen kommer fortgå tills man bestämmer sig för att stiga av. Man kan känna den vidriga känslan upp till 653 ggr innan man inser. Det slår en då att det kanske är dags att stiga av.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0