Please suprise me

Jag skulle gärna vilja ha en överraskning nu. Något helt galet som bryter det tråkiga vardagsmönstret. Något som fyller en med flera kannor glädje och spänning. Något som ger mig större lust och energi till att få gjort det tråkiga. Man behöver en sådan härlig kick ibland.


Älskade syster

Today It's all about my sister! Jag tycker att det är superviktigt att stärka banden inom familjen och jag känner verkligen en enorm skuld för att jag inte har hunnit spendera mer tid med min syster. Det är så mycket annat som stjäl ens tankar under veckorna, att man glömmer det faktiskt viktigaste. Att hon dessutom uppskattar det så enormt mycket ger mig mer skuldkänslor för att jag inte hittar på mer saker med henne. Så ikväll blir det fika och bio med min söta syster!


Today I would like a big hug


I don't care about you, but still...

Ibland blir man tagen av uppmärksamheten. Njuter för stunden och indirekt tar den förgivet. När den är borta känner man sig dock ensam. Även om uppmärksamheten kom från personer som inte ligger högt på prio-listan, så känner man sig halvt ensam. Inte ledsen, inte besviken utan bara lite så ensam.




Im sorry for your misunderstanding

Jag funderade på att skriva ett inlägg om den förbipasserade helgen, men inte äns jag har förstått mig på denna helg och låter det vara så. Helgen beskrivs i alla fall bäst som en kombination av drama, glädje och besvikelser med ett någorlunda bra slut.

Men men, man lär sig ju alltid! Den här helgen har jag lärt mig att folk väldigt lätt får fel intryck och tolkar signaler fel. Främst killar med stort självförtroende. Vem visste att jag skulle stöta på tre sådana på en och samma helg!


Att väntan inte leder nånstans

En regning helgmorgon på hösten inleds bäst med en Melissa Horn-låt och en stor kopp med något varmt innehåll, för min del blev det grönt te med vaniljsmak. Att börja dagen stressfritt och avslappnat är viktigt. Speciellt om man vet att sannolikheten att avslutet bli annorlunda är stor.

Min dag kommer avsluta annorlunda idag i alla fall. Den kommer avsluta med en stor födelsedagsfest med DJs, bartenders, massa god mat och förhoppningsvis någon fin människa som man kan vila ögonen på. Därför ska jag ta vara av lugnet tills dess!


Är det långa nätters fara?

Vissa vardagar önskar jag verkligen att min väckarklocka var livets klocka. Jag önskar att man bara kunde trycka på snooze, sätta världen på paus och sova dom timmarna kroppen behöver. Det borde vara olagligt att gå upp så tidigt och bli förväntad att göra sitt bästa i skolan!


Som jag hade dig förut


Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
Jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
Det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt


Äntligen!

Man påminns verkligen om hur mycket man uppskattar saker och ting först när man blir fråntagen de. Jag har varit internetlös i två dagar och det har varit rena pain in the as:et! Både när det gäller bloggen, kommunikationen med vännerna och all skolarbete.

Men men, jag har även lärt mig att efter regn kommer det trots allt solsken. Idag fick jag två mvg, tillbaks min internet och skorna som jag beställde från nelly.com. Dessutom fick jag gjort en del plugg med min söta vän!

Never give up, never give in! You can make it through the rain too.


Off to school


Say hello to my new babies


Du saknar DET

Dagens motion: Nattpromenad med prince charming. Just got home.

Intressant man det här. Jag är säker på att han är många tjejers dröm, men kanske inte just min. Att åka flera mil för en promenad på natten kan tyckas väldigt charmerande och att han dessutom får mig att skratta så himlans mycket. Men det saknas nåt. DET saknas. Den där lilla pusselbiten som gör att det känns underbart inombords.

Eller är jag bara rädd för nåt nytt? Borde jag kanske ge han mer tid? Men jag gillar inte att ge sånt tid. I want him to sweep me off my feet, eller så får det vara.


Tittut, är du där?

Haha vad patetisk jag kan vara ibland. Har ni någonsin loggat in på msn och suttit och bara stirrat på en viss persons namn? Stirrat och stirrat och hoppats på att namnet ska dyka upp i en ruta åt höger med en fras i svansen? Jag kom precis på mig själv att ha suttit och stirrat i 15 min. Snälla säg inte att jag är ensam om det!



Jag fick min bekräftelse

I see you still think about me. Why is it so hard to admit that you miss me?

Det är sjukt hur vissa har en tendens att stanna kvar i ens liv. Det är som om de håller kvar i ens lillfinger och inser att de är nära på att falla. Ändå släpper de inte taget. Ibland gör det ont i ens lillfinger och då vill man nästan greppa taget om dom och dra dom mot sig igen. Omfamna så där tätt och hårt som förr.

You hurt me a little bit, everytime you take a step back. Cause i know after that, what to expect is two steps forward. Someday we'll be so far away that you'll never reach me with just that one step back.

You bet it does!


Beslutsångest big time

Plugga i sista minut är verkligen min grej, för provet gick riktigt bra idag. Really nailed it!

Något jag ogillar starkt är däremot beslutsångest. På en fredagskväll efter en veckas plugg vill man verkligen hitta på något grymt roligt och jag har blivit bjuden på två sådana grejer. Båda är dessutom lite mönsterbrytande och spännande så det gör allt mycket svårare.


Snö? Nu?

Kollade precis ut genom fönstret och tänkte; Are you freakin kiddin' me? Det snöar! Nej det får inte snöa nu, punkt slut.

Jag ska lägga den här veckan bakom mig har jag tänkt. Man får ha en dålig vecka, men inte mer än så. Min koncentration har blivit helt rubbad och det ligger flera orsaker bakom det. Dessa känner jag mycket väl till dessutom. Från och med nu ska jag sluta ta emot samtal under pluggtid, hur gärna jag än vill låta mig charmas av någon och föra roliga konversationer. Sedan ska jag sluta med alla ursäkter och inte skjuta upp saker!


Så många frestelser

När det kommer en prince charming så där fint inridandes i ens liv, varför galopperar då ett tiotal andra bakom honom i samma skepnad? Är det för att någon övre makt vill utmana en med frestelser? Vilken bakelse väljer man? Den man fick först och har smakat lite på, eller dom andra som också ser mer eller mindre lika goda ut?

Vanligtvis skulle jag nog ha funnit situationen väldigt roande och njutit av uppmärksamheten. Men nu råkar det faktiskt vara så att jag kanske har vant mig vid den här första prince charming. Han som får mig att skratta och är lite smått galen.

Svårt svårt, cause I always like to keep my options open. Men ibland är det faktiskt orättvist att göra så. Själviskt med andra ord. Det kanske är ännu ett mönster som jag måste bryta. Tacka dom andra, be dom stiga på hästen och rida iväg igen...



Wouldn't mind having those...


Jag har överskattat mig själv

Yes I have. Eller i alla fall min koncentration och prestation och detta på helt fel dag. Dagen innan prov och inlämning. Vad hände med A+ liksom? Jag känner att jag ligger på helt fel stadie än jag borde. Timmarna börjar kännas lite så där för få och jag hoppas att jag snart ska förvandlas till wonderwoman.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0