mysteriousreality

Man märker att han har hoppet kvar, trots att min diss var lika tydlig som stjärnorna en sommarnatt. Han där tidsfördrivet, mellantinget tills det speciella dyker upp. Han försöker intala sig själv att det är en fas, att jag snart kommer be om en återträff. 

Han tänker att promenaderna var "specialla" och all spontanitet. Visst hitta vi på massa roligheter som ingen av oss hade gjort innan. Men det är ju det som är meningen med ett tidsfördriv, det ska vara kul och spännande. Strösslet över vardagen, inte själva glassen.

Alla vet att det blir äckligt att bara äta strössel till slut. Så där för sött och äckligt. Det räcker med att slicka på fingret, stoppa ner den i burken och slicka igen. Upprepar man det för många gånger uppstår det en avsmak.