mysteriousreality

Ibland vill man bara smälla igen dörren. Den där jobbiga hopplösa dörren, som aldrig går att stänga. Skrika på varelsen i rummet att det har nått sitt slut. Det som ansågs oändligt har äntligen nått sitt slut. Men ofta har man inte tillräckligt med kraft, det går bara inte. Viljan finns där, men styrkan lyser med sin frånvaro.
Tanken slår mig konstant nu för tiden. Jag undrar hur det skulle kännas att verkligen finna styrkan och ta tag i handtaget. Skulle jag ha dig gett dig en sista blick, eller skulle jag bara ha stigit ut och smällt dörren i ansiktet? Jo jag undrar det faktiskt.

Vänner, vänner. Vilka är dom? Själva begreppet känns lite oklart ibland. Man vet inte riktigt vem man ska klistra fast etiketten på och vems etikett man måste slita bort.

Ofta sägs det att en vän ska ställa upp i vått och torrt. Om det är helt realistiskt vet jag däremot inte. Vad innebär vått och torrt äns?

Ibland har de sina egna problem, som man inte känner till. Även om det är en princip att man ska kunna berätta allt för sina vänner, så finns det faktiskt de saker som man vill behålla för sig själv.

När man då inte vet allt har man heller ingen förståelse för deras handlingar, som vid tillfällen kan anses ”själviska”. Man förväntar sig att de ska ställa upp och tar åt sig när dom inte gör det.

Sedan finns det de ”vänner” som man bara vet har gjort bort sig. Det handlar inte om en engångs-misunderstanding, utan flertal besvikelser. Ett mönster som konstant har upprepat sig, med besvikelser som följd.

Det är då man vet att man måste slita bort etiketten.

Största meningen med livet är ju att vara lycklig, men jag tror att det är en slutprodukt av alla mål och drömmar. Samtidigt finns det även lika många vägar till att bli lycklig, som det finns människor.

Något som jag också tror på är att vägen dit är föränderlig. Misslyckas man med ett mål så ger man ju inte upp, inte dom flesta i alla fall. Utan man skapar nya drömmar och mål. Dessa behöver heller inte förstöras för att nya ska komma till, eftersom när man har uppnått en så skapar man en ny. Eller så inser man genom erfarenhet att man kanske måste justera om sin "målplan". Man lär sig saker hela tiden och värderingar förändras, därför måste även planen anpassas. 

Det viktigaste är dock att man värnar om sina mål och drömmar. Man ska förändra dom endast för att man själv vill det, inte för att andra anser att de är orealistiska eller löjliga. Inget är omöjligt, vägen dit kanske bara blir jobbigare än man tror. Men är det en riktig dröm så är man redo att bestiga vilket hinder som helst och färdas genom det värsta för att nå sin vilja!  

Tjejer i allmänhet är så bra på att komma på ursäkter ÅT killen. Då undrar man; vem försöker du lura? Dig själv eller alla andra? "Han har inte bjudit ut mig till helgen än, men det kommer, han har bara varit så stressad". "Han har inte ringt mig på ett par dagar, men han skulle vara med sina kompisar och göra massa annat, jag förstår".

Great med sympati och förståelse, men inte när det får negativa konsekvenser för en själv. Varför ursäkta att han är en idiot? När en kille tycker om en tjej är han lika rädd för att förlora henne som hon är för honom. Man vill hela tiden se till att den andre inte glömmer en, men främst av allt så är man faktiskt intresserad av att veta vad den andre gör. Även om man inte alltid pratar eller träffas så är det skönt att veta; ah hon är med sina vänner nu. Istället för att undra vad hon egentligen gör.

Så killar som "leker" svåra, är inte svåra. Dom är helt enkelt inte tillräckligt intresserade. Detta framgår även tydligt för varje gång du känner ett behov av att ursäkta honom. 

Ett av världens bästa tips är att omge sig med positiv energi. Med människor som vill ens bästa och inte har några baktankar eller dåliga sidor som man inte känner till. Dessa underbara människor hjälper en att öka motivationen och erbjuder alltid sin famn vid ett fall. De är personer som man kan översvämma med vänlighet och omtanke utan att behöva oroa sig för att det ska bli taget för givet.

I will never be able to fall again, when im still resting in you arms.

Har kollat genom bloggtoppen och kommit fram till en sak, jag finner ingen av bloggen intressanta. Men det kanske bara är jag. Det finns liksom inget speciellt i någon av bloggen som skulle få mig att vilja följa dom. I mean it, really nothing at all. Vissa laddar ju upp några fina modefoton då och då och visst är det inspirerande, men det finns ju redan såå många modebloggar. Min personliga favorit är stylorectic.blogspot.com.

Efter en analys av bloggtoppen har jag därför kommit fram till att de bloggar som befinner sig där är där för att de egentligen har fått för många klick och besök av olika anledningar. När de även väl har hamnat där så fortsätter de få massa klick och besök för att folk tror att dessa bloggar ska vara intressanta, för att de just befinner sig på toppen. Men vilken besvikelse.